Jag trodde inte att snygga, reko underkläder existerade. Men här finns dem!
söndag 30 november 2008
Till jul önskar jag mig...
Rättvisemärkta Alladinaskar.
Not happening though. Sadly. Ska vi starta ett upprop?
Not happening though. Sadly. Ska vi starta ett upprop?
Ignorance is Bliss
Det har uppstått ett synnerligen egologiskt problem. Jag börjar inse att jag är för informerad. Det begränsar mitt liv i nästan allt för stor utsträckning. Jag önskar nästan att jag inget visste.
Jag kan inte köpa kläder. Skor. Möbler. Förutom de som är eko. Och de är antingen för fula eller för dyra. Om det inte är second hand.
Sen kan jag inte äta kött. Eller något halvfabrikat. Eller något med konstiga E-nummer.
Jag börjar bli socialt handikappad. Ska jag fungera i ett normalt samhälle så måste jag börja förtränga både informationsflöden och samvete. Och visst, man kan ifrågasätta om det inte är andra som borde anpassa sig till mig. Att samhället kanske inte är sunt.
Jag märker att jag blivit en moraltant. När andra stolt visar upp sina nyköpta kläder muttrar jag något om "Behöver du verkligen den?". När de skryter om hur billigt de köpte de där prydnadstomtarna så får jag verkligen hålla mig för att inte fråga "Har du tänkt på hur de som tillverkat de har dom?". När de kletar in sina händer i handkräm vill jag förklara vad som döljer sig bakom de där ingredienserna som alltid benämns vid sina latinska namn -så att ingen ska förstå.
Ändå saknar jag ibland denna okunskap. Kommer ni ihåg hur det var när man inte visste? När man köpte det man tyckte var fint. Det man hade råd med. Och åt den mat som såg god ut?
Jag kan inte köpa kläder. Skor. Möbler. Förutom de som är eko. Och de är antingen för fula eller för dyra. Om det inte är second hand.
Sen kan jag inte äta kött. Eller något halvfabrikat. Eller något med konstiga E-nummer.
Jag börjar bli socialt handikappad. Ska jag fungera i ett normalt samhälle så måste jag börja förtränga både informationsflöden och samvete. Och visst, man kan ifrågasätta om det inte är andra som borde anpassa sig till mig. Att samhället kanske inte är sunt.
Jag märker att jag blivit en moraltant. När andra stolt visar upp sina nyköpta kläder muttrar jag något om "Behöver du verkligen den?". När de skryter om hur billigt de köpte de där prydnadstomtarna så får jag verkligen hålla mig för att inte fråga "Har du tänkt på hur de som tillverkat de har dom?". När de kletar in sina händer i handkräm vill jag förklara vad som döljer sig bakom de där ingredienserna som alltid benämns vid sina latinska namn -så att ingen ska förstå.
Ändå saknar jag ibland denna okunskap. Kommer ni ihåg hur det var när man inte visste? När man köpte det man tyckte var fint. Det man hade råd med. Och åt den mat som såg god ut?
fredag 28 november 2008
En köpfri dag
Re:Fåtolj

Det Londonbaserade företaget Milly Rose renoverar gamla fåtöljer med återanvända tyger. Den här heter Jeremy och tyget är från Missoni Home. Jeremy skulle gärna få bo hemma hos mig. Och han skulle gärna kunna få ta med sig några vänner...
Ekopris
Ikväll utser Miljöjournalisternas förening Årets Miljöjournalist. De nominerade återfinns i denna artikel från DN.
Jag gillar när människor uppmärksammas för sina ekosatsningar. Jag tycker att valfri tv-kanal ska sätta ihop en ekogala. Man skulle kunna uppmärksamma miljöforskare, konsumtionsforskare, ekodesigners, ekoentreprenörer, CSR-pionjärer et cetera. Jag vet precis vilka jag ska nominera!
Jag gillar när människor uppmärksammas för sina ekosatsningar. Jag tycker att valfri tv-kanal ska sätta ihop en ekogala. Man skulle kunna uppmärksamma miljöforskare, konsumtionsforskare, ekodesigners, ekoentreprenörer, CSR-pionjärer et cetera. Jag vet precis vilka jag ska nominera!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
