Det har uppstått ett synnerligen egologiskt problem. Jag börjar inse att jag är för informerad. Det begränsar mitt liv i nästan allt för stor utsträckning. Jag önskar nästan att jag inget visste.
Jag kan inte köpa kläder. Skor. Möbler. Förutom de som är eko. Och de är antingen för fula eller för dyra. Om det inte är second hand.
Sen kan jag inte äta kött. Eller något halvfabrikat. Eller något med konstiga E-nummer.
Jag börjar bli socialt handikappad. Ska jag fungera i ett normalt samhälle så måste jag börja förtränga både informationsflöden och samvete. Och visst, man kan ifrågasätta om det inte är andra som borde anpassa sig till mig. Att samhället kanske inte är sunt.
Jag märker att jag blivit en moraltant. När andra stolt visar upp sina nyköpta kläder muttrar jag något om "Behöver du verkligen den?". När de skryter om hur billigt de köpte de där prydnadstomtarna så får jag verkligen hålla mig för att inte fråga "Har du tänkt på hur de som tillverkat de har dom?". När de kletar in sina händer i handkräm vill jag förklara vad som döljer sig bakom de där ingredienserna som alltid benämns vid sina latinska namn -så att ingen ska förstå.
Ändå saknar jag ibland denna okunskap. Kommer ni ihåg hur det var när man inte visste? När man köpte det man tyckte var fint. Det man hade råd med. Och åt den mat som såg god ut?
Jag kan inte köpa kläder. Skor. Möbler. Förutom de som är eko. Och de är antingen för fula eller för dyra. Om det inte är second hand.
Sen kan jag inte äta kött. Eller något halvfabrikat. Eller något med konstiga E-nummer.
Jag börjar bli socialt handikappad. Ska jag fungera i ett normalt samhälle så måste jag börja förtränga både informationsflöden och samvete. Och visst, man kan ifrågasätta om det inte är andra som borde anpassa sig till mig. Att samhället kanske inte är sunt.
Jag märker att jag blivit en moraltant. När andra stolt visar upp sina nyköpta kläder muttrar jag något om "Behöver du verkligen den?". När de skryter om hur billigt de köpte de där prydnadstomtarna så får jag verkligen hålla mig för att inte fråga "Har du tänkt på hur de som tillverkat de har dom?". När de kletar in sina händer i handkräm vill jag förklara vad som döljer sig bakom de där ingredienserna som alltid benämns vid sina latinska namn -så att ingen ska förstå.
Ändå saknar jag ibland denna okunskap. Kommer ni ihåg hur det var när man inte visste? När man köpte det man tyckte var fint. Det man hade råd med. Och åt den mat som såg god ut?
Jag tycker det l[ter sjukt jobbigt! Jag 'r en medveten konsument, men om jag syndar s[ orkar jag inte anklaga mig sj'lv f;r det. Jag skulle aldrig orka!
SvaraRaderaSj'lvklart ska man alltid f;rs;ka str'va efter att g;ra sitt b'sta, samtidigt som jag tycker att man ska vara medveten om att man troligtvis kan p[verka mer om man inte m[r d[ligt och 'r en moraltant. Andra kommer inte att v'lja 'r'tt' om de ser att alternativet 'r jobbigt.
V'rst vad jag l't hurtig nu. Men jag tror att man m[ste fatta att v'rlden inte kommer att g[ under om man k;per en kopp kaffe som inte 'r r'ttvisem'rkt.
\annie
Fattar vad du menar. Det är jobbigt. Jag har försökt byta inställning enligt ungefär följande: Jag försöker gotta mig åt allt jag gör rätt (hey 75% miljömärkt på kvittot!!!!) istället för att fokusera på det jag gör fel (vad är det med de här 25 procenten...). Jag talar nästan aldrig oombedd med andra om miljöproblemen. De flesta vet var jag står och vänskap är för dyrbart för att fresta på. NÄR jag pratar gör jag allt för att avdramatisera. Typ - nä det är inte så dramatiskt... Ta en sak i taget. Bestäm dig för att aldrig mer köpa konventionell potatis, och var nöjd med det ett tag. Ja, men att byta till BMV el kostar dig nästan ingenting. Gör det nästa gång elbolaget vill ha nytt kontrakt....
SvaraRaderaDet förenklar lite.
Jag förstår också precis vad du menar, det liksom kokar i mig om någon vän är nöjd över att de handlat billigt på Lidl, jag vill bara skrika ut hur oprisvärt det är, hur omiljövänligt det är och så vidare. Men man måste lägga band på sig, det går inte att anklaga alla hela tiden. Och det går inte att anklaga sig själv för de fel man gör, jag får väldigt dåligt samvete varje gång jag kör bil, men ändå gör jag det ibland. Bara som ett exempel.
SvaraRadera