onsdag 19 november 2008

På vilket sätt är den etiska konsumtionen etisk?

Just nu är jag förvirrad. Jag har länge tänkt på begreppet etisk konsument. Vad är det som gör den etiska konsumtionen etisk - förutom att den är god. Och enligt vem är den god? För uppenbarligen finns en tanke om att skapa bättre förutsättningar för människor (interpersonellt och intergenerationellt). Är det för att det finns en ökad total nytta av att vi ger fler bättre levnaddstandard (utilitarism), en dygd att vara lite generös med sina små slantar, en plikt att göra så mycket man kan, ett omsorgstänk att bry sig om andra människor och miljön? Finns det moraliska fakta som säger att detta är en sanning?

Jag hade tänkt behandla ämnet i min hemtenta i etik. Men just nu vet jag verkligen inte ut eller in. Det blir snarare en diskursanalys än en diskussion kring ett moraliskt dilemma. Jag tror nämligen att samtliga människor skulle vara etiska konsumenter om de visste vad de valde mellan och det inte fanns någon prisskillnad eller i övrigt praktiska problem kring att hitta etiska varor. Gör denna slutsatsen konsumtionenstillfället amoraliskt?

Tacksam för kommentarer!

2 kommentarer:

  1. oj, vilken svår frågeställning! men jag skulle nog vilja kalla den konsument som inte konsumerar massa onödigheter (hur man nu ska definiera det) för etisk.

    SvaraRadera
  2. Det här inlägget ställer ju en väldig massa frågor... Som jag också har funderat mycket kring.

    Etisk konsument, ja den är svår. Jag har på engelska stött på begreppet political consumer, som egentligen är bättre och tydligare. Det är någon som röstar med plånboken (for whatever reason). Jag tror att det oftast är det som menas med etisk konsumtion på svenska. Annars får man väl anta att det är någon som konsumerar i enlighet med sin etik, och det kan inte vara många.

    Jag tror man kan visa rätt lätt att samtliga människor inte är etiska konsumenter (givet lika pris och tillgång). Konventionellt potatismjöl och KRAV-dito kostar t ex lika mycket och står bredvid varandra i hyllan. Ändå säljer det konventionella mer. För en familj att byta till KRAV-potatis (stor effekt av det bytet) kostar 40 till 60 kr i månaden, i princip ingenting i en familjebudget. Ändå är volymen KRAV-potatis förhållandevis liten. Osv. Jag tror att de antagande som behöver göras för att kunna analysera så som du föreslår innebär att resonemanget blir teoretiskt. Kan vara intressant iofs.

    Jag fattar inte riktigt din slutsats om amoralisk konsumtion (kan bero på att jag inte pluggar etik just nu). Men jag märker att det finns en inställning hos många konsumenter och faktiskt hos någon av konsumentorganisation, som går ut på att konsumenten har rätt att inte vara upplyst, har rätt att inte ta ansvar och har rätt att ha pris och synlig kvalitet som enda urvalskriterium. Detta är en konsumtion utan moral, som jag ser det. Det är också ett förhållningssätt som passar handelskedjorna och livsmedelsindustrin väldigt bra.

    För mig är det en obegriplig inställning i en marknadsekonomi. Till sist är det ju bara så enkelt att det som vi väljer i butiken är det som kan skapa vinst i ett företag. Företag kan drivas på olika sätt, och informationen om detta blir allt mer riklig. Hur man än gör så stöttar man alltså en produktionsform varje gång man konsumerar. Produktionsformen representerar värden, vare sig man vill eller ej. Dessa värden kan vara hög-prio-åt-CSR, eller slash-and-burn-business eller klimatsmart eller något annat. Hur man än gör stöttar man ett moraliskt system varje gång man handlar. Då måste väl alla konsumtion vara moralisk? Tycker jag.

    Oj. det här blev en lång kommentar. Men så går det när man skriver intressanta inlägg...

    Jag funderade lite kring konsumism och rättvisa på min blogg för ett par månader sedan. Kan kanske intressera: http://ekotank.blogspot.com/2008/06/dilemma.html

    SvaraRadera