På The Guardians webbsida hittade jag en
artikel om Joan Pick som verkligen lever enligt
voluntary simplicity. Det är inspirerande att läsa om Pick, framförallt att hon visar att det faktiskt går att leva på ett sätt så annorlunda från det liv jag och många andra i västvärlden lever. Jag uppskattar hennes tanke om att varje människa på jorden är dess styrelsemedlem, aktieägare, förtroendevald, konsument och medarbetare. Det ger perspektiv på frågan och man kan utifrån de olika titlarna fundera på vad man gjort i respektive roll det senaste året för att bidra till en hållbar utveckling. Å andra sidan ger det ett oerhört ansvar till den enskilda individen - är det så här mycket vi måste göra för att kunna anse att vi själva är goda människor? Pick menar att man just som enskild individ behöver ta de här stegen, att det är bättre att skapa denna livsstil som ett eget projekt än ivrigt påhejad av lagstiftning och stark marknadsföring;
'She despairs that most people have to be forced to change the way they live, rather than making the choices themselves. "They have to almost bribe people to use energy-efficient things. It's terrible. I adopt a [lifestyle] that is consistent with the sustainable management of the world's resources. Everyone knows we have to have very severe cutbacks to meet that standard," she says.'
Personligen tror jag att lagstiftningen behövs, likaså marknadsföringen, för att på ett snabbare sätt kunna anpassa både utbud och efterfrågan. Det finns nog ytterst få människor som skulle kunna tänka sig att ha en så annorlunda livsstil som Pick endast utifrån mål om en hållbar utveckling. Jag tror inte heller att lösningen ligger i det personliga, absoluta avståndstagandet utan snarare i de små förändringarna varje dag. Det är lätt att använda sig av ett tankeexperiment där alla levde som Pick. Samhällets tillväxt, men också utveckling, hade varit minimala. Det är oklart om biblioteket som Pick använder sig av varje dag skulle kunna finansieras, lika oklart är det hur vi skulle kunna importera hennes nyinköpta gympaskor. De extrema livsstilarna kanske inte ska användas som förebilder, utan snarare inspiratörer.